Det är den Madd utan vilken bokstaven själv inte finns, och den behöver ingen orsak som Hamzah eller sukun. Den varar två slag, vid sammanbindning och stopp. Till den hör:
- Madd al-'Iwad (مَدّ العِوَض): att stanna på ett Tanwin med fathah genom att göra det till Alif, som när man stannar på ﴿عَلِيمًا حَكِيمٗاعَلِيْمًا حَكِيْمًا﴾ (An-Nisa 4:17).
- Silah Sughra (الصِّلَة الصُّغْرَى): att förlänga pronomen-Ha' mellan två vokaliserade bokstäver utan efterföljande Hamzah, som i ﴿إِنَّهُۥ هُوَاِنَّهٗ هُوَ﴾ (Al-Isra 17:1). Detaljer finns i kapitlet om Ha' al-Kinayah.
- Madd at-Tamkin (مَدّ التَّمْكِين): ett Madd-Ya efter ett fördubblat Ya med kasrah, som i ﴿حُيِّيتُمحُيِّيْتُمْ﴾ (An-Nisa 4:86).
- Surornas begynnelsebokstäver samlade i حيٌّ طَهُرَ, som förklaras nedan.